Toivo Pekkanen: I fabrikens skugga

Hurdant var livet i Finland för 100 år sen, då vi äntligen fick den självständighet vi strävat efter? Det fick vi i bokcirkeln bekanta oss med när vi läste Toivo Pekkanens verk I fabrikens skugga. Boken som kom ut 1932 såldes under kort tid i tre upplagor och fick strålande recensioner. En tid präglad av bitterhet och fanatism då känslorna svallade höga så väl till vänster som till höger utkom en bok som saknade alla drag av fanatism och där man tvärtom strävade till inre utveckling och balans.

Boken inleds med att rödgardisten, arbetaren Mikko Oino återvänder från fångläger. Han är så svag och har levat på så ynklig föda att kroppen inte klarar av den lilla fläskbit hustrun tillreder.

Samuel, 14 år, blir familjens försörjare. Han hade haft goda betyg i folkskolan, nu blir han verkstadsarbetare. Boken skildrar främst den fattiga delen av befolkningen. Ett undantag är de välgörare som har skaffat plats åt småsyskonen på barnhem och inte förstår att familjen kan tacka nej i allt sitt elände. Men Samuel och modern jobbar långa dagar för att kunna hålla ihop familjen.

Detta vuxenblivande i alltför tidig ålder har sitt pris. De forna kamraterna är ännu barn, medan Samuel är man. De jämnåriga i verkstaden är främst intresserade av att slå dank. Samuel lånar böcker på biblioteket och sköter de yngre syskonen på kvällarna. Han är annorlunda och blir därför mobbad på arbetsplatsen och mycket ensam.

Familjen sjunker ännu djupare ekonomiskt o socialt. Från att ha varit en fattig proletärfamilj har de nu blivit en familj av trasproletärer. De som ännu deltog i pappans begravning umgås inte med dem mera. Fattigdomen idealiseras inte i boken, den förädlar inte, den är ett kargt faktum.  Något som bokcirkeldeltagarna upplevde som hjärtskärande var hur lillasystern tillbringade dagarna ensam hemma eftersom hon saknade kläder att ta på sig till skolan och hur den märkligaste händelsen på hela dagen kunde vara att hon genom fönstret betraktar hur en kråka slår sig ner på gårdsbyggnaden.

Den sociala bakgrunden i boken bestäms av inbördeskriget och uppkomsten av det industriella samhället. Under inbördeskriget hade fabrikens ingenjörer stridit mot sina egna arbetare, nu behövdes dessa för att få arbetet att rulla. Tudelningen får ge vika för strävan efter ekonomisk nytta. Inom de enskilda klasserna strider man om pengar och social ställning. Denna strävan upplevs av huvudpersonen som egoistisk.

Samuel är klassmedveten men självständigt tänkande. Politiken och idéerna överskuggar aldrig det mänskliga. Han funderar på om det varit rätt av fadern att bära det röda bandet och geväret?

Ensamheten på fritiden är ett minne blott då han blir vän med Emil och Frans som också gillar att läsa och diskutera. Senare emigrerar Emil emellertid till Amerika och Samuel och Frans lyckas inte upprätthålla den gamla gemenskapen.

Boken upplevdes av bokcirkeldeltagarna som en produkt av sin tid och som delvis förlegad. Huvudpersonens bitterhet och negativa inställning till människor som han tyckte inte hade något själsligt djup kändes ställvis irriterande. Boken hade emellertid också tidlösa och till och med moderna drag. Samuels utanförskap är tidlös medan hans upplevelse av att alla strävar efter ekonomisk nytta och hans avstående från detta för egen del kunde vara taget ur en roman skriven i dag. Samuels stora intresse för naturen kändes också modern.

-Helena

Bild: Boksampo.fi

Marianne Alopaeus: Mörkrets kärna

I april läste vi Mörkrets kärna av Marianne Alopaeus. Det var en bok som inte lämnade någon oberörd men som många hade haft svårt att komma igenom. ”Vilket fasligt filosoferande och analyserande!” ansåg en del. Strukturen var för lös, boken borde ha varit kompaktare och tidsmässigt hoppade den också för mycket hit och dit så det var svårt att hänga med. Bokcirkelns deltagare antog att romanens struktur varit modern och legat i tiden då den skrevs även om den fragmentariska stilen nu närmast irriterade. Bokens början var bäst, huvudpersonen Mirjams barndom och tidiga ungdom i Helsingfors och först vänskapen med och senare kärleken till den judiska grannpojken Jurek. Den trygghet deras förhållande skänker Mirjam får emellertid ett abrupt slut när Mirjams far skickar i väg dottern till landet för sommaren och Jurek försvinner i kriget. Titeln Mörkrets kärna syftar på den syn på judar som både huvudpersonens far och senare hennes äkta man gav uttryck för.

Boken tar upp många viktiga teman och de flesta är, tyvärr måste man säga, lika aktuella nu som då boken kom ut.  Politiskt ligger romanen helt i tiden och behandlar evighetsfrågor. Alopaeus pläderade för jämställdhet mellan könen och för pacifism och kritiserade antisemitism och finlandssvensk inskränkhet.

När Mörkrets kärna kom ut på 1960-talet väckte den uppmärksamhet både i Finland och Sverige och den översattes också till finska. Många unga kvinnor speglade sig i huvudpersonen Mirjam som var intellektuell, självständig och valt bort den trygghet som en fast förbindelse med en man förväntas ge. Bokens ”frigjordhet” i fråga om sexuella relationer är inget man mera fäster sig vid, i den meningen är boken föråldrad. Det man kanske förundrar sig över är vad Mirjam ser i de män hon dras till, i synnerhet fysikern Marc förhåller sig stundvis väldigt kyligt till henne. Männen i Mirjams värld ska vara sådana att hon kan se upp till dem, hon vill lära sig något av dem. Kvinnlig vänskap har hon svårt med och kvinnosolidariteten lyser med sin frånvaro. Mirjam kritiserar sin väninnas behov av att vara oumbärlig men bokcirkelns deltagare konstaterade att vi alla har ett behov av att vara behövda.

Som en motvikt till allt analyserande i boken hade man gärna sett lite praktiska göromål. Mirjam godkände inte klassamhället och kände sig obekväm när tjänstefolket betjänade herrskapsfamiljen, men det blev oklart vem som skött hennes son och andra praktiska saker i livet. Behandlades dessa inte eftersom boken rörde sig om annat eller kan vi se en viss inkonsekvens här?

-Helena