Evie Wyld: Kaikki laulavat linnut

Kaikki laulavat linnut on kertomus nuoren naisen, Jake Whyten, elämästä. Jake elää yksin lammasfarmilla Britannian rannikolla. Kunnes joku tai jokin alkaa tappaa hänen lampaitaan. Tarina kuljetetaan mestarillisesti viimeisille sivuille ennen kuin selviää, mistä kaikki johtuu.

Kirjailija Evie Wyld on syntynyt Lontoossa ja varttunut Australiassa, mikä on varmasti ollut hyödyksi kirjaa kirjoittaessa, sillä tapahtumat vyöryvät eteenpäin kahdella mantereella. Lukupiiri arvioi kirjan rakenteen mestarilliseksi ja hyvin epätavalliseksi, sillä tarinaa kuljetettiin eteenpäin kahdessa eri ajassa. Vasta lopussa asiat selvisivät. Toisaalta loppuun oltiin myös pettyneitä, sillä se jäi hyvin avoimeksi. Jotain suureellisempaa olisi odottanut tiivistyvästä tunnelmasta johtuen.

Lukupiiri arvosti suuresti kirjan kaunista ja kuvailevaa kieltä. Tosin välillä se sai aikaan myös inhon väristyksiä. Myös erittäin hyvin onnistunutta käännöstä kiiteltiin. Moni olisi lukenut mielellään myös muita kirjailijan teoksia, mutta ikävä kyllä kyseessä on ainut suomennettu teos.

Kaikki laulavat linnut on kirjastossa luokiteltu psykologiseksi jännityskirjallisuudeksi, mikä ihmetytti lukupiiriläisiä. Moni olisi sijoittanut teoksen kauhukirjallisuuteen eikä siten ollen suosittele kirjaa heikkohermoisille. Kirjan opetuksen lukupiiri totesi liittyvän siihen, kuinka yksi teko voi määrittää koko loppuelämän, mutta sisulla selviää kauhistuttavistakin tilanteista.

Lukupiiri suosittelee lämpimästi teosta, ja olipa se myös kaikille ihan uusi tuttavuus!

-Elina

kuva: Kirjasampo.fi
Mainokset

Margaret Atwood: The Edible Woman

Marian is the main character, who seems to lead an ordinary life in a marketing research company and who is about to get married with Peter. It all seems just perfectly fine, but somehow something is just not right. Things start to crumble….

The Edible Woman was published fifty years ago, in 1969, but has not seen the daylight in Finnish. This lack of translation has obviously left this piece of writing more unknown amongst Finnish readers, and her dystopic novels are more familiar.

The reading of the book caused different kind of reactions. (I personally would have liked to like this book, but the book left me quite untouched).  To some extent the first quarter of the text was appealing and clear. The narration in a first person draws you in to the world of Marian, but actually, the more you learn, the less you want to know…. as things just don´t seem to flow. ”A high school diary”, as one of our readers described. We could find important themes such as rebelling against patriarchy and self-determination, but otherwise the book was felt to  be the product of the time, of the 1960´s. The reduction of food consumption is regardless a one way of resistance in her personal rebellion. She is not to be consumed by others, as well. Atwood also manages to distance the reader from Marian, as she changes the narration from first person angle to a third person voice at some point.

-Marika

photo: librarything.com

Susan Vreeland: Artemisias passion

Lämpligt på jämställdhetsdagen och Minna Canth-dagen behandlade bokcirkeln en annan stark kvinna, Artemisia Gentileschi (1593 – 1653). Hon var en framstående konstnär och exceptionell genom att som kvinna kunna försörja sig på sin konst. Moderslös vid 12-årsålder växte hon upp med sin far, konstnären Orazio Gentileschi, och undervisades i målarkonst från ung ålder. En tragisk händelse i ungdomen kom att prägla resten av hennes liv. Konstnären Agostino Tassi, vän till fadern och ombedd att lära Artemisia perspektivmålning, våldtog henne i hennes eget hem. Brottet fördes till domstol och rättegångsprotokollen finns bevarade.

Enligt romanen var orsaken till att brottet fördes till domstol att Tassi dessutom stulit målningar av Orazio Gentileschi. När Artemisia insåg att fadern i första hand ville få tillbaka den konst Agostino stulit av honom och att våldtäkten var en bisak, kände hon sig sviken. Artemisia blev torterad och förödmjukad under den sju månader långa rättegången och hennes rykte i Rom var förstört. Hon gick med på ett arrangerat äktenskap med en målare från Florens. I Florens blev hon som första kvinna invald i konstakademin. Senare skilde hon sig från sin man och verkade i bland annat Genua och Neapel.

Av hennes konst är det motivet med Judit och Holofernes som får mest uppmärksamhet i romanen. Artemisia Gentileschi gjorde många versioner av denna, den första redan under rättegången. Motivet har sin bakgrund i en berättelse i Gamla testamentet. Änkan Judit räddade sitt folk genom att mörda Holofernes som ledde ockupationsmaktens armé. Hon låtsades villig att bli hans älskarinna och söp honom full för att sen halshugga honom. Tidigare målningar av samma motiv, gjorda av män, visar Judit efter dådet, Artemisia visar henne i själva mordögonblicket. Bokcirkeln såg en kort presentation av målningen på Youtube och kunde konstatera att Judit och hennes tjänstekvinna avbildats med uppkavlade ärmar och att scenen var blodig och realistisk.
Den skam och förnedring Artemisia upplevt påverkade vilka motiv hon valde att måla och hur hon tolkade dem.

Bokcirkeldeltagarna hade alla trivts i bokens sällskap. En aning skrämmande var hur väl boken passar in i dagens diskussionsklimat. Skam och förödmjukelse har varit centrala teman under metoo-kampanjen. Också förringandet av något skapat av en kvinna passar bra in här. I romanen blir Artemisia invald i konstakademin före sin man, det tar hårt på hans självförtroende.

Boken fängslade läsarna, beskrivningen av den fina konsten och arkitekturen var levande och känslorna universella. Å andra sidan skyggade man inte för den vardagligare sidan av livet, i synnerhet lukterna som spreds i stadsmiljö och ibland gjorde det svårt att andas, kunde nästan kännas.

Boken kan rekommenderas för alla läsare intresserade av konst och kvinnohistoria. Susan Joyce Vreeland (20 januari 1946 – 23 augusti 2017) var en amerikansk författare. Flera av hennes böcker handlar om förhållandet mellan konst och fiktion.

-Helena

foto: boksampo.fi

John Fante: The Brotherhood of the Grape

”Fante was my god”, says Charles Bukowski on the cover of John Fante´s novel The Brotherhood of the Grape. John Fante (1909-1983) was an American novelist, short story writer and screenwriter. He is known to be one of the first writers to portray the tough times faced by many writers in Los Angeles, often referred to as ”the quintessential L.A. novelist” (as mentioned in Wikipedia article). He is best known for his semiautobiograhical work Ask the Dust (published in 1939), which was directed into a film almost 50 years later (by Robert Town). The book we chose to read in the book club was the work of his later production, the Brotherhood of the Grape, his fifth novel, was published in 1977.

The story is set in a small American town and follows the lives of an Italian-American family. We come to learn that the core family of the protagonist Henry Molise is an extraordinary one: he is informed – once again – that his mother wants to get divorce from his husband. ”I´m so tired”, she moaned. ”Oh. Blessed Lord, deliver me from this cross. I just can´t take it anymore. Fifty-one years I´ve done my best, and now I´ve run out of patience. I want out. I want some peace in my old age.” This excerpt sets the main mood for the story, which is easy and effortless to follow. We really want to know what happens to Henry, as he sets for a trip to his childhood landscape and memories, now as he is in his fifties and gets involved with the troubled life of his old dad.

Sarcasm, black humour, the life as a 2nd class citizen, American Italian families and the importance of food were some of the themes that came up in our literal discussion of the book. The majority of us did enjoy the absurdities of the scenes, and did not bother to be too annoyed by some scenes that were even somewhat rancid. Maybe the story line was nothing too special, but as one us remarked, that sometimes a good writing is not so much about the plot in itself but the craft of the storytelling.

Despite his apparent fame amongst American literature, John Fante was mostly an unknown name for the book clubbers. Fante undoubtedly has paved the way for the writings of Bukowski (as mentioned in the introduction) and  Fante has been cited as a precursor for Beat writers. The dark and somewhat twisted humour might also be of interest to those who like the style of Louis-Ferninand Celine, for example. It might also be interesting to continue the reading to the works of Dan Fante, the son of John Fante.

-Marika

Photo: librarything.com

Peter Mayle: Cirkus Cézanne

Cirkus Cézanne handlar om fotografen André Kelly och hans försök att reda ut ett fall av konststöld och -förfalskning. Kelly arbetar som fotograf för en inredningstidning och under efter ett uppdrag i södra Frankrike märker han att en värdefull Cézanne tavla stjäls från ett hus han tidigare fotograferat.

Detta sätter scenen för bokens och under berättelsen får vi följa med Kellys äventyr i konstvärlden i jakt på skurkar och konstförfalskare. Boken rör sig geografiskt främst i New York och södra Frankrike. En släng av romantik förekommer självklart också i boken.

Som vanligt erbjuder Mayles bok underbara beskrivningar av landskapet och stämningen i södra Frankrike. Vi får ta del av kulinariska upplevelser och våra hjältar tillbringar en stor del av sin tid vid matbordet. Vi möter också Mayles fyndiga och småspydiga beskrivningar under berättelsens gång. Beskrivningen av Kelleys vistelse på den engelska herrgård och middagen han serverades där är bra exempel på detta.

Boken i sig är inte en stor litterär upplevelse, personbeskrivningarna är relativt tunna, bokens röda tråd är frasig på sina ställe. Historien är inte helt trovärdig, vid olika tillfällen funderar man nog på att det inte riktigt kan fungera, beter de sig på riktigt så där dumt? Mera betoning läggs på beskrivning av maten och miljön än på personerna eller händelserna som boken ska handla om.  

Men om du är ute efter en lättläst feelgood roman som inte kräver ansträngning att slöläsa i hängmattan eller på stranden nästa sommar, så kan den här vara ett alternativ.

-Tove

foto: boksampo.fi

Viivi Luik: Historiens förfärande skönhet

Hösten 2018 var temat för den svenska bokcirkeln estniska böcker. Den sista boken som bokcirkeln läste var Historiens förfärande skönhet av Viivi Luik.

Boken utspelar sig i augusti 1968 i Riga. Huvudpersonen är en ung kvinna och det är hennes upplevelser, tankar och funderingar som vi får ta del av. Vi har en tråd i boken som handlar om kärlek, huvudpersonens och hennes pojkvän som blir inkallad till armén. En stor del av boken utspelar sig i hans hem där hon och hans familj väntar på svar om han blir befriad från inkallelsen.

Ett annat tema är det sovjetiska förtrycket både i de baltiska länderna och i Tjeckoslovakien. Identitet är också ett av teman i boken. Vem är jag som person? Vem är jag som est i ett land ockuperat och styrt med järnhand av Sovjetunionen? Boken kom ut 1991, samma år som Estland blev självständigt, och man ser tydligt temat kring ockupation och självständighet.

I synnerhet i början av boken ser man på språket att Luik är en uppskattad diktare. Språket är väldigt lyriskt och det kan vara svårt att få grepp om.

”Ingen ger ett ljud ifrån sig. Tystnaden sträcker sig från Ishavets kust till Donaus stränder. Bara tidningarna prasslar. Kvällens dystra skimmer strömmar fortfarande fram längs vattendragen, över försvunna riken där människor lever än i våra dagar, fastän väggarna har öron. ” (s.6)

Texten är mycket bra översatt och lyckas förmedla stämningar och nyanser på ett bra sätt.

Boken upplevdes som väldigt förvirrande av deltagarna i bokcirkel. Det tog lång tid att försöka klura ut vem som är vem i boken, hurdan typ av person huvudpersonen är och temat upplevdes som tungt och deprimerande.

-ToveLuik2

           foto: boksampo.fi

Aldous Huxley: Du sköna nya värld

Den svenska bokcirkeln hade våren 2018 temat förbjudna böcker och sist i turen var Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Boken börjar långsamt med en beskrivning av fabriken där barnen tillverkas och några av personerna som arbetar där. Detta ger läsaren en bild av hur bokens samhälle är uppbyggt och fungerar. Boken är en dystopi med drag av science fiction.

Berättelsen handlar om hur ideal samhället ser ut och fungerar, men också om vad som behöver göras eller avstås ifrån för att detta ideala samhälle ska fungera. Som det framkommer i boken så blir de personer som inte passar in i samhället förvisade till någon ö där samhället är annorlunda än det de kommer ifrån. Endast personer som passar in och inte ifrågasätter hur livet och samhället fungerar får ha sin plats i denna nya sköna värld.

För att medborgarna ska hållas lugna och lyckliga indoktrineras de ändå från början i hur de ska vara lyckliga i den egna klassen och se ner på de andra samtidigt som det betonas att alla människor och kast har en funktion.  De tar även drogen, soma, för att hållas glada och lugna. Detta är en helt vanlig del av dagsrutinen.

I boken finns en del sådan idéer som först upplevdes som konstiga och lite Sciene fiction, som att barnen odlas på flaska som babyn. Men hur stor skillnad är det egentligen mellan den idén och t.ex. provrörsbefruktningen, kloningen av fåret Dolly och motsvarande som helt tiden utvecklas i vårt samhälle.  Olika sorters hjärntvätt och indoktrinering förkommer hela tiden, det kan vara fråga om diktaturer eller ståndpunkt kring något viss ämne, ta t.ex. abort eller vaccin. I alla tider har människan indoktrinerats i olika tankesätt och den som går emot den rådande inställningen blir utstött ur gruppen.

I dagens läge uppfattade deltagarna i bokcirkeln inte boken som speciellt skandalös, men förstår att det var annorlunda på den tiden då boken utkom. Boken kom ut på svenska redan 1932, samma år som den utkom, men på finska först 1944.

Boken förbjöds i Irland 1932 på grund av språket och att den uppfattades som antifamilj och- religion. Den har även varit förbjuden i Indien och olika stater i Förenta staterna.

Boken har filmatiserats i olika omgångar och även satts upp som radioteater av BBC på 2010-talet.

Uppfattningen och tankarna om boken delade denna gång bokcirkeldeltagarna. En del skulle rekommendera, andra inte. Men det är en bok som har sin plats i vår bok- och kulturhistoria. Det är inte ovanligt med citat och blinkningar till boken, så redan därför kan det vara intressant att bekanta sig med den.

-ToveHuxley

foto: boksampo.fi