Anne Tyler: Och var hör du hemma?

Anne Tyler hör till de stora amerikanska moderna berättarna. Flera av hennes böcker har förärats prestigefulla priser och också filmatiserats.  Den aktuella boken innehåller för Tyler typiska teman hem och hemlängtan, tillhörighet och utanförskap. Där finns de bekanta befallande fruarna och ryggradslösa äkta männen och som vanligt befinner vi oss i Baltimore. Men till dessa kända teman kommer denna gång kulturkrockar, tolerans och integrering och vad det innebär att vara amerikan.

De kom på kvällen, fredagen den 15 augusti 1997. De två små koreanska babyflickorna togs emot på flygplatsen i Baltimore av två familjer som inte hade någonting gemensamt utom just dessa adoptivbarn. Den ena mottagningskommittén är stor och bullrig, bestående av de blivande föräldrarna samt mor- och farföräldrar, mostrar, fastrar och kusiner, många försedda med videokameror. Den andra familjen, de nyblivna föräldrarna samt farmodern, märks knappt i villervallan. Bitsy Donaldson och hennes man Brad är tryggt förankrade i sin miljö, varma, öppna och en smula naiva i sin övertygelse om den amerikanska livsstilens förträfflighet. Bitsy kan bäst och vet bäst och delar gärna med sig av sin kunskap, i bästa välmening. Hon är verkar helt omedveten om att hennes goda råd och åsikter kan såra dem hon tillrättavisar. Den andra familjen är Yazdans, bestående av den exotiska, osäkra Ziba från Iran, hennes amerikaniserade man Sami och hans mor Maryam, en elegant och kultiverad iranskfödd änka. Maryam är iakttagaren, som trots många år i USA fortfarande känner sig som en främling, en gäst i detta land vars koder och tabun hon har svårt att förstå sig på. Hon förfaller ändå inte till idealiserande nostalgi, som hennes släkting som bara minns det positiva från deras gemensamma barndom och som går klädd så iranskt att det t.o.m. i Teheran skulle sticka ut.  Inte ens Maryams egen familj känner henne så bra. Bakom den strikta och kontrollerade ytan finns något mer.

Yazdans ändrar namnet på sin flicka så hon bättre ska smälta in i samhället och klär henne amerikanskt, Donaldsons vurmar för det etniska, klär Jin-Ho i obekväma koreanska festkläder och bibehåller hennes ursprungliga namn.

Boken är uppbyggd kring de årliga ankomstdagsfesterna. Traditionen, som förstås är Bitsys idé, ska firas enligt samma mönster varje år. Alla släktingar som har möjlighet ska delta, det ska sjungas, ätas och ankomstvideon beskådas. När åren går blir det allt svårare att få alla gäster att bete sig enligt ”manuskriptet”. Dessutom firas lövkrattningsfest, pottfest och nappisfest. Här driver författaren med Bitsy, hennes idéer leder till tragikomiska och absurda situationer där man ibland undrar varför ingen sätter stopp för det hela. En fest för potträning, där de inbjudna kommer utan blöja kan bara sluta på ett sätt. Och nappisfesten, där Jin-Hos lillasyster ska bli av med alla sina närmare 50 nappar som ska skickas upp i rymden fastbundna i balonger samtidigt som en orkan har lett till elavbrott och avstängda gator så gästerna har svårt att ta sig fram, är bara alltför festlig…

Boken är väldigt lättläst och man kan göra det misstaget att man läser den med väldig fart och kanske tycker att den inte ger en så mycket. Men läser man lite långsammare och stannar upp och lyssnar noga på det som sägs och tänks, så hittar man många pärlor och klokheter. Tylers storhet ligger i det lilla, det psykologiska spelet, det vardagliga samspelet familjemedlemmar emellan, de finstilta replikskiftena.

Bokcirkelns deltagare ansåg att bokens pärmbild antydde att det var de adopterade flickorna som var i huvudrollen, när det i stället var kulturkrockarna mellan den amerikanska och den iranska familjen som stor i fokus. Det var inte heller så lätt att få grepp om personerna. De ingående beskrivningarna av alla personer och vad de hade på sig i början av boken kändes också irriterande. Vi konstaterade också att de problem en invandrare har varierar mycket beroende på om personen är en asylsökande som flyr från krigsdrabbade områden eller, som i Maryams fall i den här boken, någon som kommer till en framtid med ekonomisk välfärd och etablerade sociala sammanhang.

-Helena

tyler

Bild: Boksampo.fi

Mainokset

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s