Marianne Alopaeus: Mörkrets kärna

I april läste vi Mörkrets kärna av Marianne Alopaeus. Det var en bok som inte lämnade någon oberörd men som många hade haft svårt att komma igenom. ”Vilket fasligt filosoferande och analyserande!” ansåg en del. Strukturen var för lös, boken borde ha varit kompaktare och tidsmässigt hoppade den också för mycket hit och dit så det var svårt att hänga med. Bokcirkelns deltagare antog att romanens struktur varit modern och legat i tiden då den skrevs även om den fragmentariska stilen nu närmast irriterade. Bokens början var bäst, huvudpersonen Mirjams barndom och tidiga ungdom i Helsingfors och först vänskapen med och senare kärleken till den judiska grannpojken Jurek. Den trygghet deras förhållande skänker Mirjam får emellertid ett abrupt slut när Mirjams far skickar i väg dottern till landet för sommaren och Jurek försvinner i kriget. Titeln Mörkrets kärna syftar på den syn på judar som både huvudpersonens far och senare hennes äkta man gav uttryck för.

Boken tar upp många viktiga teman och de flesta är, tyvärr måste man säga, lika aktuella nu som då boken kom ut.  Politiskt ligger romanen helt i tiden och behandlar evighetsfrågor. Alopaeus pläderade för jämställdhet mellan könen och för pacifism och kritiserade antisemitism och finlandssvensk inskränkhet.

När Mörkrets kärna kom ut på 1960-talet väckte den uppmärksamhet både i Finland och Sverige och den översattes också till finska. Många unga kvinnor speglade sig i huvudpersonen Mirjam som var intellektuell, självständig och valt bort den trygghet som en fast förbindelse med en man förväntas ge. Bokens ”frigjordhet” i fråga om sexuella relationer är inget man mera fäster sig vid, i den meningen är boken föråldrad. Det man kanske förundrar sig över är vad Mirjam ser i de män hon dras till, i synnerhet fysikern Marc förhåller sig stundvis väldigt kyligt till henne. Männen i Mirjams värld ska vara sådana att hon kan se upp till dem, hon vill lära sig något av dem. Kvinnlig vänskap har hon svårt med och kvinnosolidariteten lyser med sin frånvaro. Mirjam kritiserar sin väninnas behov av att vara oumbärlig men bokcirkelns deltagare konstaterade att vi alla har ett behov av att vara behövda.

Som en motvikt till allt analyserande i boken hade man gärna sett lite praktiska göromål. Mirjam godkände inte klassamhället och kände sig obekväm när tjänstefolket betjänade herrskapsfamiljen, men det blev oklart vem som skött hennes son och andra praktiska saker i livet. Behandlades dessa inte eftersom boken rörde sig om annat eller kan vi se en viss inkonsekvens här?

-Helena

Mainokset

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s