Jorden går under! Tove Janssons första muminserie i Ny Tid 1947-48

Den svenska bokcirkeln avslutade höstterminens Tove Jansson-tema med seriealbumet Jorden går under. Denna berättelse har kommit ut i många olika variationer. Serien, som gavs ut i bokform 2007 under titeln Jorden går under, publicerades ursprungligen i tidningen Ny Tid 1947-48 under namnet Mumintrollet och jordens undergår. Originaltexten kom dock ut i bokform redan 1946 och hette då Kometjakten. Senare omarbetningar av boken heter Mumintrollet på kometjakt (1956) och Kometen kommer (1968).

Om själva berättelsen om kometen som hotar mumindalen har fått olika skepnader, så har också illustrationerna utvecklats sedan den första bokupplagan och serien i Ny Tid. De första muminfigurerna hade smalare nosar än de mumintroll som har etablerats i Tove Janssons senare verk. I och med serietemat diskuterade vi också Tove som serietecknare och illustratör. Tove var ju både bildkonstnär och författare; i serieformen kombineras båda dessa delar av hennes konstnärskap. Berättelsen om jordens undergång får nya dimensioner av illustrationerna. Tove Jansson var länge medarbetare i den satiriska finlandssvenska tidningen Garm och det var just i Garm som den figur som Tove kallade ”Snork”, och som småningom blev Mumintrollet, första gången framträdde i början av 1940-talet. Tove illustrerade också många ikoniska Garmomslag med bl.a. pacifistiska motiv och Hitlerkarikatyrer.

Efter den första muminserien i Ny Tid publicerades muminserierna i den brittiska tidningen The Evening News 1954-1975. Tove blev så småningom en aning motvillig serietecknare och hennes bror Lars tog över som manusförfattare redan år 1957 och 1959 även som tecknare till serien.

Bokcirkeln var enad om att berättelsen i Jorden går under var en härlig historia och vi hittade många roliga detaljer i boken, trots att serien som genre annars var något främmande för deltagarna. Mumintrollet och jordens undergår ingick i Ny Tids barnspalt ”De yngstas hörna”. Bokcirkeln konstaterade dock att serien inte i första var hand avsedd för barn. Språket i serien är rätt avancerat med ålderdomliga ord och uttryck som: emedan, icke förty, ty fast osv. Dessutom roade sig muminfamiljen och deras vänner ordentligt och efter dansen var ”allihop […] egendomligt törstiga fast de druckit hela natten.” Tofslan och Vifslan pratar ett roligt språk som andra har svårt att förstå och dessutom har de en benägenhet att svära.

Serien var fylld av roliga detaljer som t.ex. Muminpappan som läser Monarkistbladet och Rådd-djuret (serare Sniff) som anser att det värsta som kan inträffa är om hyresvärden infinner sig. I serien finns också hänvisningar till aktuella händelser ute i den riktiga världen. Muminpappan bygger mumintrollet en flotte av balsaträ. Thor Heyerdal seglade ju 1947 över det Stilla havet på flotten Kon-Tiki som var byggd just av balsaträ!

Slutet på serien är mycket olikt boken. I serien förorsakar kometen en översvämning som muminfamiljen flyr undan i gummibollar med skruvlock. Efter översvämningen ser de knoppen i muminhusets tak och på knoppen hängande ett pärlhalsband ”som i ett nafs gjorde muminfamiljen till en miljonärsfamilj”. Slutet tyckte vi var ganska abrupt och märkligt.

Katja

Bild: Boksampo.fi

Bild: Boksampo.fi

 

Mainokset

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s